Det finns mycket som är positivt kring fordonsintresse på fritiden.
Att som ungdom kunna få upptäcka ett intresse, exempelvis att skruva, meka och bygga. Man behöver få komma i kontakt med miljöer och människor där man kan få "prova på". Att i unga år få möjlighet att upptäcka ett intresse är i bland en välsignelse eftersom det är ett bättre alternativ än vissa andra.
Alla dess "provapåmiljöer" finns oftast bara i den privata regin, dvs de garage och hobbyverkstäder som växt upp genom åren.
Motorintresset kräver inte stora uppoffringar av samhället i stort utan står till större delen ekonomiskt på egen hand och samtidigt är det en viktig inspiration för individer hitta ett teknikorienterat intresse/ yrke. Detta är en positiv effekt som knappt talas om.
Om ett villagarage med verktyg och maskiner är i princip en praktikplats.
Vi som redan är uppvuxna och har verktyg i handen finner trivsamhet och gemenskap i våra garage med vänner och bekanta. Vi delar på utrymmen där så ges möjlighet och då uppstår social samvaro och möjligheter att dela kunskap och livsglädje. När det är som allra bäst delas synergier med generationen under. Det sker kanske inte alltid men relativt ofta.
I strävan att bygga på något fordonsprojekt finns kursdagar i ämnen som exempelvis svetsning, plåtformning, lackvård mm. Kurser får sina deltagare av individer verksamma i helt andra professioner som ofta ligger en bit bort.
Uttalat spontant av en deltagare, normalt sysselsatt av styrelseuppdrag och sammanträden:
Ja - grabbar - ni ska veta att när jag sitter där på mina sammanträden med andra slipps- och kostymkollegor, så är det till en oljig overall och mitt garage jag trånar efter.
Uttalandet säger något om bredden av att ha motorintresse på fritiden. Att vara intresserad och utöva någon form av motor- eller teknikhobby är etablerat på stor bredd.
Det är också något fint med att det är så. Tänk att en grupp individer tidigare helt okända för varandra träffas under en dag. De har ofta helt olika professioner/yrken, och denna dag är det en renhållningsarbetare, en polis, en läkare, en emeritus och en ingenjör. Anledningen till att de ses är att de ska lära sig hantera olika verktyg och maskiner under en kursdag till gagn för deras motorintresse.
I början av dagen är det tydligt hur olika yrkesmiljöer man kommer ifrån. Vissa av deltagarna är mycket noga med hur man uttrycker sig och vad som sägs med andra raljerar och har jargon och är mer fokuserade på den samlade andemeningen. Detta bygger normalt en viss måtta av social barriär och kan upplevas som tryckande stämning. Därför är samtalen inte heller så flödande vid uppstarten, ganska vanligt och naturligt på sätt och vis.
Kursdagen flyter på bra och vid halvtid visar det sig att hälften av gruppen har en tydligt koppling till Saab tvåtakt på ett varierat sätt. När dagen är över byter "samtliga" telefonnummer mellan varandra eftersom man upptäckt det de har gemensamt.
Vad går att utläsa - jo att motorhobbyn som i sig är byggd på en yrkesgren bestående av teknikhantverk, är så brett etablerad att en renhållningsarbetare, en polis, en läkare, en emeritus och en ingenjör finner så stor samhörighet att man utbyter kontaktuppgifter efter 8 timmars samvaro.
